onsdag 18 februari 2009
brustet hjärta
jag fick just reda på att det inte var bara en gång, utan en gång med en annan också. Jag förstår inte. Jag är så förkrossad. Våran saga tar slut här. det kommer aldrig mer bli du och jag.. Vi kommer aldrig mer få kalla oss för världens lyckligaste par, vi kommer aldrig mer kunna planera våra framtidsplaner. Vi som skulle reda utomlands och allting. Gå på stranden i kolsvart mörker och höra vågorna skvalpa mot stranden. känna värmen och bara njuta av att ha en hel vecka tillsammans. utan problem. Men det blev inte så, nu går vi varsin väg. Jag lämnade dig men jag lämnade inte bara dig, jag lämnade också min själ, jag kommer inte kunna bli lycklig igen. Det kanske är meningen att jag ska leva singellivet. Att jag inte ska ha något förhållande. För varje gång jag har haft det har jag bara blivit sviken, sårad och trampad på. Jag har givit så mycket av mig själv, för första gången i mitt liv kändes det som jag hittat någon som verkligen gav mig allt det jag gav honom. Rasmus Jingåker heter han. Jag trodde verkligen jag hittat min soulmate. Vi hade allt så perfekt. Gud va så stolt över oss. Vi skrattade jämt. Kommer du ihåg här om dagen, när vi satt på kinaresturang, och gjorde fula miner åt varandra och skrattade som bara den. Vi var så lyckliga. det kändes som ingenting någonsin skulle kunna gå fel. Vi hade varandra, med varandra var vi också världens lyckligaste. När alkoholen rinner in, rinner vettet ut. Jag är så sviken så jag vet inte vad. Kommer du ihåg när vi bakade, och du gjorde dina fula kycklingben? När vi åkte skridskor på fotbollsplanen utanför dig, och hade tävling på isen. vi skrattade som bara den och var så lyckliga med varandra. Alla gånger vi älskat, det har vart så underbart. Jag hade aldrig någonsin kunnat tro att det skulle sluta såhär. såhär olyckligt. Att vi nu går två skilda vägar, det känns inte rätt. men det är det ända som jag vill just nu. jag kommer aldrig mer kunna lita på dig, du har svikit mig till botten och jag har aldrig mått sämre i hela mitt liv. du till och med ljuger när du berättar " sanningen " . hur tänker du då ? men du är så dum, tror inte att någon ska säga till mig att du har gjort mer än så. Så jag fick reda på det. först blånekade du, sen erkände du det med. Det går inte att lita på en person som dig, det går inte. du har bevisat vem du egentligen är. du klarar inte av att hålla dig till en person. Men nu kan du göra vad du vill, inte behöva ljuga för någon, inte gömma dig för någon. inte vara rädd för att jag ska få reda på någonting. för du är för dig själv nu, lika så jag. Nu har du väl allt du alltid velat ha, frihet....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
say it!