börjar igen

ja, som sagt så har det ju varit lite dött här på sistone pga skolan, pluggandet, stallet, människor och massor av problem samt tårar... Det är skit i kärlekslivet för tillfället och jag har lämnat det jag älskar mest, Rasmus.. Alla sår du rivit upp i mig vägrar att läka, och det kommer bara mer. Jag tappar bort mig själv i allt mörker och ser inte det ljusa med livet. I ett förhållande måste man må bra, vilket jag inte gör just nu. det blir bäst såhär och det vet du.. jag hoppas med hela mitt hjärta att det kommer att bli vi någon gång i livet igen.. men som sagt, det får tiden avgöra. Kan bara inte förstå att man kan vara så fruktansvärt avendsjuk på mig att man måste gå o strula med min pojkvän! förstår inte alls hur man kan vara så svartsjuk, enbart pinsamt och ingenting annat. hitta era egna killar ffs och sluta taffsa på andras.
Stallet går bra och jag älskar min ponny mer än allt just nu, nä inte mer än mamma såklart. Han är superfin när jag rider och jag funderar faktiskt på att starta någon dressyr här snart :))))) supersuper roligt. det är stallet, mamma och mina otroligt underbara vänner som får mig att gå upp om dagarna och orka med all jävla skit. NI FÅR ALDRIG LÄMNA MIG! jag älskar er, tack för att ni finns. <3

puss