något som saknas

Tankar...

Jag blir så ledsen när jag tänker tillbaka på hur otroligt bra jag hade det under tiden då jag fick hålla på med det jag älskar som mest, hästarna. Jag är ingen människa som bara vill rida en gång i veckan, jag vill hålla på med dom underbara djuren på heltid, precis som jag gjorde när jag hade hingsten, notariat, och lilla busfröet kaxe. Fan ja blir så jävla ledsen alltså. Jag bor mestadels i Gävle nu, eftersom jag har min APU här. Jag har försökt leta lite grann efter foderhästar här omkring. Men sen är det så också, att om jag skaffar mig en häst här, hur ska jag då kunna ta mig hem? och träffa mina kompisar? de kommer inte att gå ihop. Sen är marcus superallergisk mot hästar också, så hur skulle de gå ihop sig? jag kommer ju jobba på Scandic i sommar också, vem vet hur mycket det blir, och vilka tider det bli och så vidare.. Tänk om de blir så att jag jobbar 12 timmars pass jätteofta och tider där man inte hinner med att vara i stallet den tid man behöver? Och flyttar jag hem, till gimo, så kommer jag att få flera timmars restid till jobb och pojkvän. Åh de är så jävla jobbigt att inte kunna hålla på med det man älskar mest. jag vill ha en egen häst, en alldeles egen som jag får göra precis vad JAG vill med. Jag vill inte något annat. jag är så envis också, så att få bestämma helt själv skulle vara det bästa. Jag vill ju kunna flytta till något större också, men hur går det ihop sig då om man har häst och lägenhet + tusen räkningar? varför kan man bara inte få vara miljonär för, helt jävla oberoende av pengar, så man slipper tänka på alla svåra beslut man måste göra. Dehär är tankar jag har i mitt huvud så jävla ofta nu för tiden. Och jag vet inte hur jag ska lösa den här ekvationen...

jag har gjort ETT stort misstag i mitt liv, ett enda som jag ångrar varje dag. Och de va att lämna iväg Kaxe, min älskade häst. Men jag hade inget val, och jag ångrar så jävla hårt idag att jag inte tänkte annorlunda, för då hade jag haft ett val
//